bara en dag kvar
imorgon är sista dagen av grundskolan, det är så sjukt att jag inte kan förstå det helt. då slutar all min tid på vittra, och jag kommer att lämna stället som jag spenderat de senaste 7 åren på. börjar nästan gråta bara av tanken på det, och jag kommer nog att gråta som en liten bebis imorgon när allt sjunker in.
idag hade vi niornas avslutningsmiddag och redan där grät jag väldigt mkt. jag körde ett improviserat tal om nostalgi medans jag kämpade för att hålla tårarna borta.
här är en lite suddig men ändå söt bild på mig, mandisen & annie från middagen!
en annan tjej som höll ett tal läste upp en dikt som jag faktiskt gillade, den går såhär;
Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas.
Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas.
Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.
jag uppdaterar igen imorgon efter avslutningen,
puss♥
Kommentarer
Trackback
